2007 - 2008, en resumé (å en föraning)

2007 började jag från botten
2008 tog jag mig upp och över ytan

2009 kliver jag upp ur vaken, in i värmen, till det riktiga livet.

Rad 1, plats 4-7, Saga Bio Flen -98

Jag med pappa och två äldre bröder åkte in till Saga Bio i Flen för att se på den nya filmen "Deep Impact", vi skulle se den eftersom det var en stor actionfilm om jordens undergång och sånt gillar ju vi killar eller hur?

OM NI INTE SETT FILMEN OCH VILL SE DEN LÄS INTE LÄNGRE!

Filmen flöt på i vanlig storslagen-amerikansk-"vad vi än utsätts för kan "US of A" klara det"-anda.
Men pga olika anledningar skulle astronauterna som skickats upp inte komma hem igen, utan var tvungna att offra sig för att rädda Jorden. Då fick varje Astronaut några minuter på sig att via länk säga farväl till sina nära och kära nere på Jorden och den siste att säga farväl är en ung kille som några minuter tidigare i filmen blivit blind av att ha tittat rakt in i solen utan skydd.
Hans fru som var gravid när han lämnade jorden hade nu fött barnet medans han var i rymden.
Så där sitter han framför en datorskärm och ser ingenting medans han fru sitter nere på jorden och visar upp deras nyfödde son och frågar honom om han inte tycker han är vacker, varpå pappan uppe i rymden svarar -"yes his so beautiful, and im hugging you both right now".
Sen sprängs pappan och resten av besättningen av kärnvapnen som dom satt på meteoren för att rädda jorden.

Och på första bänkrad sitter fyra killar i åldrarna 46 till 13 år och gråter åt detta, en fin liten stund på lite fel plats och film men som just då kändes helt rätt....

It´s guy love, between two guys.....

Världens bästa sitcom någonsin är enligt mig Scrubs, och ofta när jag ser den brukar jag bli lite avundsjuk på Turk och JD´s kompisrelation.

Har haft ett par bästa kompisar i mitt liv, först på dagis blev jag "bästis" med en tjej vid namn Lina, sen i lågstadiet en kille vid namn Johan, sen en Jonas, sen en Björn och sen en Löken. Men vid sidan av alla dom har jag också haft en person som alltid varit min bästis, först i början för att han var min bror men som under åren blivit mera av en polare.

Så det här klippet vill jag tillägna min "Turk".



(jävligt corny inlägg jag vet, speciellt eftersom personen jag pratar om är en av dom tre som jag faktiskt vet om läser den här bloggen men kuken i fittan som varan-teatern brukade säga, jag ville mest lägga upp det här klippet som jag tycker är bra och roligt.)

S.W.I.P

Det fanns en tid innan Peter Settman horade ut sig i program som Dansbandskampen, och Fredde Granberg blev Lill-Snorre med hela Svenska folket.
En tid då Peter & Fredde var det roligaste som fanns i Sverige och dom gjorde det här:

Take me out tonight, because I want to see people and i want to see life.

Den här låten summerar perfekt känslan av att inte vilja gå hem och längtan efter att gå ut och träffa människor och känna livet.

Morrissey - There is a light that never goes out



Tonårsdeppet och den mörka synen på kärlek får sitt också av textraderna:

And if a double-decker bus
Crashes into us
To die by your side
Is such a heavenly way to die
And if a ten-ton truck
Kills the both of us
To die by your side
Well, the pleasure - the privilege is mine.

Nu är det jul igen.

När det nu börjar lacka mot jul så kommer också prestationsångesten över att köpa "bra" julklappar.
Folk i allmänhet kanske inte känner så mycket över vad dom ska köpa till sina närmaste men iom att jag är arbets och sysslolös så får jag en massa tid över att tvångsgrubbla över vad jag ska ge till folk.

I dagsläget är 50% av presenterna jag ska köpa klara, dom som är kvar är äldsta brorsans ungar och min föräldrar...
Och problemet är inte direkt vad jag ska köpa, för saker finns det ju hur mycket som helst av utan det är att dom oftast är för dyra för att jag i slutändan ska ha råd med presenter till allihop.

Förra helgen var jag hos min äldsta bror i Södertälje och inventerade för sista gången iår och fick då ett förskott på lönen för att ha några pengar att köpa julklappar för, som det ser ut nu kommer jag ändå behöva låna 400-500kr av någon för att få ihop årets skörd.
Och utöver det har jag skulder på över 10.000kr till olika folk, fast som tur är, är dom snälla och kräver ingen ränta eller ett visst datum då jag måste betala tillbaka.
Pengar har nästan blivit mitt största problem här i livet, ligger på delad första plats tillsammans med vikten.

Men nu har jag iallafall fått arslet ur och skrivit in mig på Arbetsförmedlingen i hopp om att det kanske ska leda till ett jobb, har dock inga föreställningar om att jag kommer hitta något innan det nya året.
Efter nyår kommer jag ta vad fan som helst bara jag får lön för det, inte att den lyxen finns just heller för nu finns ju inte några jobb alls, bra eller dåliga.

Kommer jag in på lokförarutbildningen i April så är 2009 planerat och klart för min del annars väntar det nog ytterligare ett år med veckobesök till AMS och Soss om inte konjunkturen vänder och det börjar komma upp lite nya jobb för vanliga människor utan utbildning och erfarenhet.

Jag vet dock bara en sak om det nya året och det är att jag ska bli vuxen "på riktigt" under året och enligt min definition så är det att flytta hemifrån och vara självständig, då är man vuxen.
Till nästa jul hoppas jag också på en stabilare privatekonomi så jag för engångsskull kan köpa exakt dom julklapparna jag vill till dom människorna jag tycker om.