Idag kom den och som vi har väntat..

Fick hem Kent´s halvtidssummering på posten idag.


Själva boxen var allmänt snygg och rejäl i hård papp, vilket gav en känsla av kvalitet.
Förutom alla album så innehöll boxen en 96-sidig bok med bilder och text från hela deras karriär som var helt ok, kunde varit bättre upplagt men den duger.



Mitt enda klagomål med denna "kompletta" box är att varken musikvideos eller SVT dokumentären "Så nära får ingen gå, ett år med Kent" fanns med.
För att göra boxen riktigt speciell kunde dom även släppt deras legendariska "Vita Konsert" på DVD som tydligen ska ha filmats men aldrig blivit utgiven p.g.a att bandet inte blev nöjda med resultatet.

I boken avslöjas dock att dom i skrivande stund håller på med ett nytt projekt så det verkar ju lovande för framtiden.

Those Dancing Days

Var länge sen "veckans låt" så här kommer den senaste låten av en grupp jag senast upptäckt och börjat lyssna på.
Skulle nog kunna valt dom enbart p.g.a bandnamnet men med en bra video, sångerskans röst och att låten är en riktig "bli på bra humör"-låt, så får dom äran.

Those Dancing Days - Home Sweet Home

Karma

När min pappa var 16år gammal ryckte han in i lumpen och för sin första lön köpte han en färgtv till sina föräldrar och en bilbana till sina två yngre bröder.

Den historien har jag hört under min uppväxt och har alltid tänkt att det var väldigt fint och snällt gjort av honom.
Och förra helgen när jag och han var hos min farbror och hjälpte till att bära ved så kom vi in på historien igen men den här gången berättade pappa fortsättningen också:

- Den första lönen räckte till den första avbetalningen på tvn, så iflera veckor efter gick hela min lön till att fortsätta betala av den, jag hade som tur var inte börjat röka än och mat fick man på logementet så iövrigt klarade jag mig utan pengar.
Men om helgerna när dom ville att man skulle komma hem och hälsa på så fick man ljuga och säga att "jag kan inte, jag måste vara kvar här och jobba på logementet" medans sanningen var att jag inte hade några pengar att åka hem för.
Och på helgen var matbespisningen stängd, så då fick jag gå till ett fik i stan där kaffet bara kostade 1,25kr med gratis påtår och sen satt man där resten av dagen och drack ungefär 15 koppar kaffe.
Sen på måndag morgon kl 06.00 när matbespisningen öppnade igen stod jag alltid först i kö.

Sedan skrattade han till lite och tittade upp i skyn som att han mindes tillbaka...

Det var nästan så jag fällde en liten tår när jag hörde han berätta, för jag tyckte det var så fint att han "offrade sig" i några veckor för att göra något snällt för sina föräldrar och småsyskon.
Och jag har nog aldrig känt mer respekt och beundran för honom än den stunden, samtidigt som jag själv kände mig lite rutten eftersom jag kan vara väldigt egoistisk ibland.

Men, i många år har jag faktiskt tänkt för mig själv att när jag får råd så ska jag bjuda min pappa på en resa till London och där ska vi bla gå på fotboll på White Hart Lane och titta på Tottenham Hot Spurs, hans favoritlag.

Lite god karma från mig till honom för det fina han gjorde som 16åring.


(Btw har även tänkt bjuda min mamma till Italien, som tack för allt hon gjort för mig och låtit mig bo hemma i 4år även fast hon hade kunnat kasta ut mig, så jag har inte glömt bort henne om ni trodde det)

Det är kallt, nästan höst nu....

När det är något jag klurat på en längre tid och inte blir av med, brukar det hjälpa om jag skriver ner det eller gör ett blogginlägg men den här gången blev det tvärtom!
Vet inte om det blev för personligt eller att det helt enkelt var så kasst och dåligt så t.o.m jag hajade det. (brukar vara så självkär så jag tycker det mesta jag skriver här är bra)

Så det var bara att ta bort dom, för det var också ännu ett i raden av inlägg där jag ska gnälla och beklaga mig över skitsaker, har också känt mig tråkig och trist den senaste tiden och det har resulterat i dåliga inlägg, noll material till filmmanuset och en "paus" från Cambridge...

Har kanske för första gången i mitt liv drabbats av en höstdepression, har ju varit halvdeppig året runt det senaste halv seklet och nu när jag mår helt ok så kanske den passar på att slå till.
Tur då att jag är en av dom få svenskar som faktiskt gillar vintern och mörkret och uppskattar skiftningarna och årstiderna så den här vintern som lär utebli kommer nog inte vara några problem, tror bara det är en av dom många svackor jag får titt som tätt, och som går över lika fort som dom kommer och snart är det ju flod igen och jag ska komma igen med nya spännande inlägg!

Lights will guide you home, and ignite your bones, and i will try to fix you

Världens mest pretentiösa band, som tar sig själva och sin inverkan på världen på alldeles för stort allvar är enligt mig Coldplay.
Visst det är fint att dom försöker vara medvetna och vill göra något för att förbättra våran jord men vafan sluta göra det på ett så jävla pretto och skitnödigt sätt, lighten up ffs, look at Bono!

Jag har knappt lyssnat på deras musik så jag kan inte uttala mig om den generellt men tack vare Filip och Fredrik som i ett av sina program sjöng textraden "Lights will guide you home, and ignite your bones, and i will try to fix you" som kommer från Coldplays låt "Fix You" så kan jag konstatera att dom iallafall lyckats med en låt och det är en av dom vackraste som skrivits på det engelska språket.

Så här har vi veckans låt: Coldplay - Fix You