Det unga geniet

Orson Welles var 23år gammal när han gjorde radiopjäsen "Världarnas Krig", han gjorde det så bra att lyssnarna trodde att jorden verkligen blev anfallen av utomjordingar på riktigt, ett år senare började han skriva manuset till filmen "Citizen Kane" som han dessutom regisserade och spelade huvudrollen i. Filmen anses vara världens bästa genom tiderna, jag såg den för första gången förra året och jag håller med om att det är en av världens bästa filmer.

När jag då och då tänker på detta faktum får jag en lätt panik känsla av att "det är för sent" eller "jag har missat det", jag är 23år fyller 24år i december och jag har inte gjort ett skit med mitt liv och mina drömmar. Och att jag blir äldre gör mig inget för det tycker jag bara fjanterier att alla ska få en kris när dom blir 30, 40 eller 50år.
Börja stressa om och när ni fyller 70-80år istället för då är det rysk roulett varje dag om man får fortsätta.

Jag har tjatat förut om mitt inlästa gymnasiebetyg så det tar vi inte igen, och det ända utöver det som jag gjort i mitt liv som är något att tala om är att jag för 2år sen nu i sommar realiserade en gammal dröm och började skriva på ett filmmanus.

Vad har då hänt på dom här två åren?

Jo samma sits i livet men med en massa små meningar och stycken till olika filmer jag vill skriva och göra film av i massa olika textfiler på datorn.

Nu har jag inga konstiga förhoppningar om mig själv eller min förmåga så att jag tror att jag ska skriva nästa "Citizen Kane", jag är ju trots allt svensk och har jantelagen i ryggmärgen. Jag har dock så pass mycket självinsikt att jag vet att jag har ett par bra manuskript inom mig som är bättre än en hel del av skiten SF spottar ur sig varje år och kallar bla komedi, HOST "rallybrudar" HOST "se upp för dårarna" HOST.

Fast när jag tänker och får panik då är det skönt att tänka på JRR Tolkien det tog honom 14år att färdigställa "Sagan om Ringen"-trilogin... Och han får stå för det faktum att det unga geniet är överskattat i vissa fall, dock inte Orson Welles.

Till sist en rad ur Säkert! låten "och jag grät mig till sömns efter alla dar" som handlar om tonåren:

"Vilken jävla lögn att det ska va ens bästa tid!"

Min vecka som gått

Förra fredagen bar det av till Skogstorp och vidare till Raw Bar där Dia Psalma skulle spela.


Var lite surrealistiskt att efter 15år äntligen få se bandet och höra låtarna live, man har ju sjungit dom flera hundra gånger säkert och kan dom både in och ut.

I slutet av konserten kastade trummisen Stipen ut sina trumpinnar i publiken och jag fick tag i en av dom, nördigt jag vet men jag har aldrig antytt motsatsen.


Dagen efter tillbringades hemma hos brorsan i Skogstorp med att leka med hans dotter.




Sen dess har jag mest legat hemma i soffan (ovanligt) och varit förkyld och snorig, "honey fresh"-halstabletterna och toalettpappret har varit mina bästa vänner.

Efter att jag la upp den fake-ade Thundercats trailern så blev jag sugen att se dom igen, så jag beställde en import dvd av säsong 1 med 33 delar av sammanlagt 130! och den kom i veckan.


Utöver detta har det och kommer det inte att hända så mycket framöver. Planerar att gå på Lars Vegas Trio´s 20års Jubileum på Mosebacke i Maj med brorsorna och sen fortsätter jag söka jobb men det känns bara mer och mer tröstlöst ju längre tiden går och ju mer man läser om hur jävla pissigt det är ställt med jobb i Sverige just nu...

Thank god för amerikanska sitcoms under tiden, nu ska jag snyta mig och glo på "The Big Bang Theory"/ Zettervall Out!

PS. Jag såg att bilderna blev små, men jag orkar inte ändra dom, klicka så får ni as-stora bilder istället. DS.

På scen imorgon: Dia Psalma

Mina första steg mot ett musikintresse togs någon gång i 8-9års åldern när jag satt i brorsans rum och lyssnade på diverse punk som Green Day, Offspring och Millencolin. Men framförallt var det den svenska punken som gjorde intryck med band som De Lyckliga Kompisarna, Ebba Grön, Räserbajs, Radioaktiva Räkor och det band som blev mina favoriter, fd Strebers fast nu med ny trummis och gitarrist "Dia Psalma"

Deras debutskiva "Gryningstid" är en av dom bästa svenska skivorna som någonsin, klart i topp tillsammans med "Säkert!" och "Känn ingen sorg för mig Göteborg" enligt mig.

I musiken i nian skulle alla elever göra ett större arbete om en musikgrupp och jag valde så klart dom, fick VG+ fast jag borde fått MVG något som fortfarande stör mig.

För något år sen så återförenades dom med samtliga orginalmedlemmar och jag har sen dess velat se dom live, dom har även släppt två nya skivor men dom är tyvärr inget att ha.

Recensionen av deras senaste skiva i Café förklarade det bäst:

"Dia Psalma´s nya skiva är som att träffa en gammal kompis du inte sett på flera år, i början är allt trevligt och man skoj åt nostalgin och gamla minnen, men när kompisen börjar mala förlegad politik kommer man på rätt snabbt varför man slutade umgås med honom"

Så jag kommer få utstå lite skit imorgon för att förhoppningsvis höra dom gamla guldkornen.

Thundercats HOOOOOO!!!!

Sjukt vad man kan göra med en dator och redigeringsprogram nuförtiden.



Att göra en Thundercats långfilm är en av mina hemliga drömmar, måste bara skriva och göra en film som vinner priser och går bra utomlands först så dörrarna till Hollywood öppnas.

Komiskt geni

Första minuten är rent guld, sen går han mest banans...



(det tråkiga var att när jag letade lite så kom det fram att snubben var en stand-up komiker och det gör det lite sämre än om det bara varit en vanlig svennebanan som gått till ett öppet möte och gjort det.)