Jag är inte så rolig igentligen

Om jag får vara lite självgod så skulle jag beskriva mig själv som: snäll, rolig och vanlig.

Och just det där med att jag är rolig är sant till viss del, jag vill vara rolig och vill att andra ska tycka det men om vi går tillbaka till början ska jag förklara hur det ligger till.

Min familj består av mamma, pappa och tre bröder.
Min pappa och en av mina bröder är väldigt roliga och dom var under min uppväxt mina största idoler, så att jag också alltid försökt vara rolig är inte så konstigt.

Men det var när jag började skolan och speciellt efter min tionde födelsedag när jag fick "I manegen med Glenn Killing på Berns" av mina bröder på VHS som intresset för humor och komik väcktes.

Jag såg den så många gånger att jag tappat räkningen och memorerade varje sketch, varje replik varav hälften jag nog inte fattade helt vad som var det roliga.

Och sen när vi kom tillbaka efter jullovet (fyller dagen före julafton) så körde jag alla sketcher för dom i klassen och fick då för första gången känna den underbara känslan av att få folk att skratta.

Efter det var jag klassens clown som skämtade med lärarna, kunde alla roliga scener från film och tv och hade otaliga roliga historier på lager.

Detta gjorde också att jag fick kompisar, för jag var och är inte en så speciellt spännande person men jag kunde spela upp hela "Dricka klorin" sketchen från I manegen med Glenn Killing.

Och nu när jag blivit "vuxen" och fått lite perspektiv, så har jag kommit underfull med att jag inte är så värst rolig, jag säger därimot roliga saker som andra roliga människor kommit på.

Jag snor deras grejer rakt av och låtsas ibland att det är mina egna.

Saken är den att jag har försökt att skriva skämt/rutiner/monologer osv men det blir inte så värst roligt.
Min dröm är att bli komiker som mina förebilder och husgudar Killinggänget/Fredrik Lindström/Anders och Måns mfl.

Men som sagt jag har kommit till den insikten att jag inte så rolig att jag kan skriva egna saker som håller.
I samtal kan jag tack vare att jag sett väldigt mycket humorgrejer koppla ihop saker och ting till något roligt men det håller inte om man skulle försöka seriöst.

Så summa sumerum jag är lite rolig pga träning men inte av begåvning.

Jag känner att jag måste förtydliga mig, vilket måste vara första regeln i författarskap att man inte ska behöva förtydliga den text man just skrivit.

Men jag vill bara säga att jag inte skrivit detta för att få sympati och att folk ska säga till mig -" att du är verkligen rolig" för det är jag absolut inte ute efter jag behövde bara få det ur mig, varför vet jag ej, men det är skönt att få ut det.

Jag verkar ha fallenhet för att skriva långa inlägg, men det har nog mer med att jag inte är så begåvad i skrivarkonsten.

Undrar hur många det är som är som jag och skiter i ett inlägg direkt för att det är för långt?