Vinterdepp

Den senaste tiden har det bara gått neråt känns det som.
Saker har hänt runtomkring mig bla en grej som varit dåligt ett tag, har nu blivit sämre och det har påverkat mig.

Även kylan och mörkret har kommit och det spelar väl in även fast jag inte brukar känna av vintern negativt som dom flesta i det här landet verkar göra.

Som liten hade jag ett sorts hatkärleks-relation till den eftersom jag är född på vintern, dagen före julafton för att vara exakt och som liten var jag arg över det faktum att jag aldrig fick några presenter på sommaren och trodde att det fanns en konspiration mot mig som gick ut på att jag fick mindre presenter än alla andra för jag fyllde så nära jul.
(men som vuxen har jag kommit på att det nog hade mer med att föräldrarna inte hade det så fett runt julen med all julmat som skulle köpas och tre ungar som skulle ha julklappar)

Men i övrigt älskar jag vintern, iallafall dom som var när man var liten och det fanns massa snö redan i November och som inte smälte bort och kom tillbaka ett par gånger innan Jul.

Sen finns det inget bättre än att krypa ner i en iskall säng som sedan med ens kroppsvärme blir varm.
(detta kommer ifrån att jag är uppvuxen i ett hus med jävligt dålig isolering, men jag gillade det)

Sådär nu har man fått gnälla lite och som vanligt blir inlägget inte alls som jag först hade tänkt mig, drar alltid över till något gammalt minne....

Ska iallafall kolla på filmen Philadelphia snart och då får man gråta en liten skvätt och då brukar allting kännas bättre./Oz

Ps. tar veckans låt nu också, och med tanke på Philadelphia så blir det en av Springsteens två bra låtar. Ds.

Bruce Springsteen - Streets of Philadelphia




Motivering: För att det är en skön depplåt och versionen jag hittade är från någon konsert med bara hans röst och piano.