Arn - Tempelriddaren, Recension

Idag fick jag äntligen hem filmen Arn - Tempelriddaren.

För 248kr (ink frakt) så fick jag "Limited Edition" versionen som bestod utav ett snyggt plåtfodral istället för ett vanligt i plast, i övrigt är det inget som skiljer dom olika utgåvorna åt.

Och eftersom jag var så snabb och beställde så fick jag en gratis biobiljett till nästa Arn film som kommer i Augusti.
Men det var en klen tröst för det faktum att det inte fanns något extramaterial på filmen, varken på special versionen eller vanliga, varför ska man då beställa "Limited" utgåvan som är 50kr dyrare, få en plåtlåda vars gångjärn gick sönder direkt?
Hade jag inte fått biobiljetten som iallafall är värd 80kr hade jag ringt och klagat, tänker ändå skicka ett mail till SF eller någon ansvarig och säga att det är jävligt snålt att inte ha med lite extramaterial ens på specialutgåvan.

Men filmen var bra och det är väl huvudsaken, riktigt vackert gjord och det var lite halva grejen med filmen i mitt tycke.
Den var kanske lite långrandig vissa stunder men inte så det störde, det jag därimot störde mig på var att Arn ska hålla på och kasta runt sitt svärd och snurra och greja i striderna, känns inte helt rätt, lite för mycket "Sagan om Ringen" och "få snorungarna att gilla filmen"-aktigt.

Att en karaktär också kallade sin bror för "brorsan" störde mig också, tvivlar att dom sa så på 1100-talet.
(en kul grej för datanördar var att en biskop sa att han inte skulle "banna" en person)

Annars visste jag redan vad som skulle hända genom att ha sett "I Arns Rike" innan där Jan Guillou går runt och berättar om dom olika händelserna.
Gjorde inte så mycket, gillade filmen ändå och ska med glädje gå och se nästa, på bio, gratis, tack som fan för det discshop.

Ger den 3,5 av 5, se den om inte annat för att det är den dyraste filmen som gjorts i norden.