Karma

När min pappa var 16år gammal ryckte han in i lumpen och för sin första lön köpte han en färgtv till sina föräldrar och en bilbana till sina två yngre bröder.

Den historien har jag hört under min uppväxt och har alltid tänkt att det var väldigt fint och snällt gjort av honom.
Och förra helgen när jag och han var hos min farbror och hjälpte till att bära ved så kom vi in på historien igen men den här gången berättade pappa fortsättningen också:

- Den första lönen räckte till den första avbetalningen på tvn, så iflera veckor efter gick hela min lön till att fortsätta betala av den, jag hade som tur var inte börjat röka än och mat fick man på logementet så iövrigt klarade jag mig utan pengar.
Men om helgerna när dom ville att man skulle komma hem och hälsa på så fick man ljuga och säga att "jag kan inte, jag måste vara kvar här och jobba på logementet" medans sanningen var att jag inte hade några pengar att åka hem för.
Och på helgen var matbespisningen stängd, så då fick jag gå till ett fik i stan där kaffet bara kostade 1,25kr med gratis påtår och sen satt man där resten av dagen och drack ungefär 15 koppar kaffe.
Sen på måndag morgon kl 06.00 när matbespisningen öppnade igen stod jag alltid först i kö.

Sedan skrattade han till lite och tittade upp i skyn som att han mindes tillbaka...

Det var nästan så jag fällde en liten tår när jag hörde han berätta, för jag tyckte det var så fint att han "offrade sig" i några veckor för att göra något snällt för sina föräldrar och småsyskon.
Och jag har nog aldrig känt mer respekt och beundran för honom än den stunden, samtidigt som jag själv kände mig lite rutten eftersom jag kan vara väldigt egoistisk ibland.

Men, i många år har jag faktiskt tänkt för mig själv att när jag får råd så ska jag bjuda min pappa på en resa till London och där ska vi bla gå på fotboll på White Hart Lane och titta på Tottenham Hot Spurs, hans favoritlag.

Lite god karma från mig till honom för det fina han gjorde som 16åring.


(Btw har även tänkt bjuda min mamma till Italien, som tack för allt hon gjort för mig och låtit mig bo hemma i 4år även fast hon hade kunnat kasta ut mig, så jag har inte glömt bort henne om ni trodde det)