Mina första steg mot ett musikintresse togs någon gång i 8-9års åldern när jag satt i brorsans rum och lyssnade på diverse punk som Green Day, Offspring och Millencolin. Men framförallt var det den svenska punken som gjorde intryck med band som De Lyckliga Kompisarna, Ebba Grön, Räserbajs, Radioaktiva Räkor och det band som blev mina favoriter, fd Strebers fast nu med ny trummis och gitarrist "Dia Psalma"
Deras debutskiva "Gryningstid" är en av dom bästa svenska skivorna som någonsin, klart i topp tillsammans med "Säkert!" och "Känn ingen sorg för mig Göteborg" enligt mig.
I musiken i nian skulle alla elever göra ett större arbete om en musikgrupp och jag valde så klart dom, fick VG+ fast jag borde fått MVG något som fortfarande stör mig.
För något år sen så återförenades dom med samtliga orginalmedlemmar och jag har sen dess velat se dom live, dom har även släppt två nya skivor men dom är tyvärr inget att ha.
Recensionen av deras senaste skiva i Café förklarade det bäst:
"Dia Psalma´s nya skiva är som att träffa en gammal kompis du inte sett på flera år, i början är allt trevligt och man skoj åt nostalgin och gamla minnen, men när kompisen börjar mala förlegad politik kommer man på rätt snabbt varför man slutade umgås med honom"
Så jag kommer få utstå lite skit imorgon för att förhoppningsvis höra dom gamla guldkornen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar