Dom här snart tio åren har varit dom värsta i mitt liv hittills, hoppas dom var ett förskott för att den frid jag nu kommer få dom resterande åren av mitt liv.
Jag började 2000 som en nyss fylld 14-åring vars föräldrar just separerat och bröder flyttat hemifrån, enligt terapeuter var detta anledningen till den döds-panikångest-attack jag fick som blev startskottet på ett piss-decennium av misslyckade skolval, snabbt ökande vikt, social tillbakadragelse samt olika grader av depression.
Jag slutar 2009 som en nyss fylld 24-åring, arbetslös sen fem år tillbaka och med den högsta vikten jag någonsin vägt. MEN jag har iallafall hittat mig själv, jag är på det mentala planet redo att bli en del av den kollektiva värld och vardag som alla andra människor ingår och delar, det var jag inte som 14-åring. (inte som 18 eller 20-åring heller)
Det har dock funnits ljus i den gråa vardagen, jag har blivit farbror 4 gånger, gudfar till en av dom. Jag slutförde något för engångsskull och tog både Studenten och senare slutbetyg från Komvux.
2010 ska ägnas åt det vanliga, gå ner i vikt som egentligen är mitt ända problem. Den här gången ska det också fästa, det finns inga andra alternativ, jag SKA lyckas och det ska bli starten på fem lyckliga år till 30 vilket ska fortsätta tills jag dör.
Så till sist, även fast jag haft dom värsta åren av mitt liv så bävar jag på tanken av vem jag skulle varit om det gick som jag ville när jag var 14år. Skulle jag då fortsatt vara som jag var då, fast saker och ting gått min väg och jag inte tvingats till självinsikt och självrannsakan? Hemska tanke, jag som fjorton var en dryg, elak, falsk och jobbig idiot.
Det var nog för det bästa ändå....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar