Hej jag heter Oscar och jag är en självförstörare...

En av dom största insikterna jag fått om mig själv sen jag tog studenten är att jag är en självförstörare. Det menas enligt mig att när jag börjar närma mig något som jag vill göra tex så sätter jag käppar i hjulet för mig själv. (oftast på ett psykiskt plan)

Som när det kommer till mina olika karriärplaner dom senaste åren. Efter studenten ville jag bli bilmekaniker och fick praktik hos en firma i Flen, det visade sig att det bara var idioter som jobbade där och dom behandlade mig som skit MEN hade jag verkligen velat bli bilmekaniker så hade jag bara bitit i det sura äpplet och jobbat på för att komma någonvart eller försökt få praktik på någon annan bilverkstad, istället intalar jag mig själv att jag inte vill bli bilmek längre.

Efter det skulle jag bli svetsare, kom in på en för-utbildning till svetsare, gick en vecka och kom på att detta vill jag inte bli, fast jag hade kunnat uthärda det också och nu varit utbildad svetsare, tjänat riktigt bra med pengar och haft den frihet jag så gärna vill ha.

Allt detta bottnar nog i att jag i grunden är en väldigt feg människa, rör mig sällan utanför invanda mönster, lite autism varning känner jag nu när jag skriver det här.
Men det var värre förr och nu när jag kommit till insikt med detta faktum så försöker jag bryta mer och mer när jag kan, men är nog fortfarande rätt inskränkt i vissa situationer.

Anledningen till att jag är så här är nog följande:

Jag är uppvuxen i en liten by på 2000 invånare som det yngsta barnet i en familj med tre äldre bröder som alltid tog hand om mig och det var inte mycket saker jag behövde upptäcka på egen hand. Då behöver man aldrig ta ett eget ansvar, man behöver inte växa upp och man får en särskildslags småstadsmentalitet som bidrog till min feghet och rädsla för den stora vida världen.
Men samtidigt kan jag inte komma ifrån längtan av att få komma ut i den om än att bara flytta till Eskilstuna, skaffa mig ett jobb och egen lägenhet, det är i min värld som att packa väskorna och dra till Amerikat.

Varför håller han på och grubblar på den här just nudå?

Jo jag ska ju bli lokförare har jag tänkt och nu börjar det närma sig urvalstesterna och då börjar rädslan komma fram och vill trycka ner mig så jag fegar ur och fortsätter sitta inne på mitt rum i min trygga lilla värld. Men eftersom jag nu vet om det här om mig själv så trycker jag bara tillbaka rädslan och tänker "Fuck it!, jag tar chansen och testar" och det är inte det som är problemet den här gången utan jag läste på lokförarutbildningens hemsida att man ska ha en läkarundersökning på urvalstesten och pga min vikt så tror jag inte att dom kommer vara så intresserade av mig.
Och då kommer nya demoner upp som gör att jag ger upp lite på förväg, men jag ska ändå åka dit och göra mitt bästa och sen får dom väl underkänna mig för att jag är för tung men då har jag iallafall testat och kan banta tills det är dags att söka nästa gång och kanske komma in då istället.

Detta blev ytterliggare ett jävligt långt inlägg utan något vidare intressant innehåll för någon men jag kände bara att jag behövde få ur mig det, förstå hur mycket pengar jag sparar i psykologbesök genom att ha den här bloggen!